I dag delade en av de andra medlemmarna i True Crime Gäris en länk till en nio minuter lång Vox-producerad video som berättar historien om ett massmord/en massaker på cirka 300 personer i Tulsa, Oklahoma i USA. Jag hade ALDRIG hört om det förut och jag har gått på high school i Illinois, vilket är två stater undan.
The million dollar question: varför är vi så många som aldrig hört talas om detta? Jo, antagligen för att det var ett rasistiskt dåd, där vita mördade svarta. Sedan juni 1921, då den här helt vidriga händelsen ägde rum, har man nämligen gjort allt för att sudda ut det och glömma bort det. Bara två av massakerns offer ligger i märkta gravar, resten TROR man ligger i tre olika omarkerade massgravar på kyrkogårdsområdet.
Jag tycker att ni ska se på videon ovan, men för att ge mer bakgrund inför det som skulle ske så var det tidiga 20-talet i Oklahoma en otroligt rasistisk tid. Tulsa var segregerat, det infördes en lag om att man som svart inte fick lov att bosätta sig i ett område där tre fjärdedelar av invånarna var vita och vice versa. Svarta fick inte lov att rösta, inte heller att sitta i en jury eller ha ett politiskt ämbete. Offentlig transport, många butiker, hotell och restauranger etc var segregerade. Då detta var i efterkrigstiden kom många svarta soldater tillbaka från kriget och trodde att de förtjänat fullt medborgarskap genom sin militärtjänst för USA – men nej… På den här tiden hade Tulsa 72 000 invånare. 3 200 av dem var medlemmar i Klu Klux Klan. Det är nästan fem procent. Fem procent av stadens invånare tyckte att det var en bra ide att lyncha svarta personer. Fy fan.
Mitt i allt detta växte stadsdelen Greenwood fram, en stadsdel som senare även kom att kallas ”Black Wall Street”. Här drevs en mängd framgångsrika butiker, företag, läkarmottagningar och advokatkontor av den svarta medelklassen. Här låg två biografer, ett flertal kyrkor, någon nattklubb och två dagstidningsredaktioner. Hela den här stadsdelen, med många av dess invånare, kom att totalt utplånas under den 31:e maj och 1:e juni 1921.
Man kan väl i korta drag säga att en dagstidning ägd av vita personer genom väldigt sensationalistisk journalistik lyckades starta den värsta sortens medborgargarde i en stad som redan bubblade av rasism.
Den 30:e maj 1921 befann sig den 19-åriga Dick Rowland i en hiss i en kommersiell byggnad i centrala Tulsa, tillsammans med den 17-åriga hissoperatören Sarah Page. Rowland var svart, Page var vit. Detta är typ de enda fakta som man fortfarande kan enas om i dag, även om historierna av vad som hände mellan dem är många. På grund av något som kan ha varit ett bråk mellan ett kärlekspar/ett missförstånd/en olycka eller ett överfall så sprang Rowland från platsen och efterlystes sedan av polis. Trots att Page inte ville anmäla honom så greps han dagen efter hemma hos sin mamma i Greenwood.
Dagstidningen Tulsa Tribune tryckte dagen efter en artikel (och här lägger jag in TW för rasistiskt ordbruk) med titeln”Nab Negro for Attacking Girl in an Elevator”, men även en editorial-kommentar med rubriken ”To Lynch Negro Tonight”. Av den senare finns varken några tryckta exemplar, eller mikrofilm av artikeln kvar. Dessa två artiklar fick närmare 150 vita personer att på eftermiddagen samlas runt byggnaden där Rowland hölls fänglad. Stadens sheriff bestämde sig för att placera ut beväpnade vakter runt byggnaden, men vid halv åtta på kvällen klev tre män in och krävde att Rowland skulle överlämnas till dem. Sheriffen vägrade och steg ut på trappan och sa till folkmassan att gå hem, något som ingen lyssnade på. När nyheten om detta spreds till Greenwood bestämde sig ett femtiotal män där för att beväpna sig och bege sig till platsen, där det vid det här laget befann sig runt tusen personer. Folkmassan ökade kontinuerligt i storlek och många som strömmade dit beväpnade sig. Sent på kvällen utväxlades de första skottsalvorna, och efter bara några minuter låt tio vita män och två svarta män döda på gatan.
Sen kan man säga att all hell broke loose. Vita män körde i bilar genom Greenwood och sköt in i hem och butiksfasader, samt kastade molotovcocktails genom fönstren. När brandbilar kom för att släcka bränderna hotades de med vapen till att vända om. Meanwhile, så skickades the Oklahoma National Guard ut för att slå ring om viktiga byggnader som polisstationer, sjukhus och ja, de vita kvarteren i närheten. De svarta kvarteren var däremot nu en krigszon… Hundratals svarta personer samlades ihop och fördes till häktet, medan de vita fortsatte att ramponera och mörda de som kom i deras väg.
Ögonvittnen berättade senare att privatägda småplan släppte brandbomber ned över Greenwood under dagen den 1:e juni. Andra berättade att personer som tillhörde lokala polisinstanser fanns med ombord på flygplanen.
Till slut skickades the National Guard in för att få slut på massakern. Än i dag vet man inte hur många som dog – siffrorna har varierat mellan 21-300 personer. Lokal media och polis gjorde det de kunde redan då för att lägga locket på och påstod hårdnackat att det ”bara” varit runt 20 personer som dött och att tio av dem var vita. De som forskat i saken under senare år menar att minimum 300 personer dog, men antagligen fler än det. Den allra största majoriteten av de mördade var svarta. Det man däremot vet med ganska stor säkerhet är att runt 6 000 svarta civila fängslades, de flesta av dem medan de försökte fly från sina brinnande hem. De skadade hade ingen möjlighet att söka läkarhjälp i Tulsa eftersom det enda sjukhuset för svarta hade brunnit ned.
191 företag, skolor och butiker förlorade sina lokaler. 1 256 hem brann ned. Ytterligare 215 hem plundrades. 10 000 personer, de allra flesta av dem svarta, blev hemlösa.
Statsåklagaren inledde redan samma sommar en undersökning om vem eller vilka som var skyldiga för massakern. Ja, du gissade rätt – det var den beväpnade gruppen av svarta män som var orsaken till hela massakern. Ingen annan dömdes för mord, skador eller skada på egendom. Knappast förvånande resultat när fem procent av stadens invånare är med i KKK och svarta inte får lov att varken sitta i jury eller ha ett politiskt ämbete.
Men, vi är inte klara än. Medan de som blivit hemlösa tvingades bo i tältstäder så fanns det en del vita egendomsutvecklare som såg sina chanser att make some cash money. Man försökte vid upprepade tillfällen driva igenom icke-konstitutionella lagförslag som skulle omvandla Greenwood till industriområde, medan den svarta befolkningen skulle tvingas ut i utkanten av staden.
Sen inleddes en tid av … tystnad….
De lokala tidningarna nämnde inte massakern i reportage som ”i dag för femton år sedan”. En mindre grupp privatpersoner tog själva på sig uppdraget att försöka dokumentera händelserna genom intervjuer med överlevande, men inget av det var sanktionerat eller betalt för av varken stad eller stat. När Ed Wheeler, programledare för ett historieprogram på radio, tog kontakt med flera tidningar i Tulsa inför 50-årsmarkeringen 1971, med material han samlat för en artikel, nekade de att publicera det. Det var bara Impact Magazine, en tidsskrift med svarta personer som läsarmålgrupp, som var intresserade av att skriva om 50-årsmarkeringen av händelsen. Det nämndes inte i några historieböcker eller i undervisningen i skolorna. Generationer av vita personer växte upp i Tulsa utan att ha haft en aning om vad som skett i deras hemstad.
I slutet av 90/början av 2000-talet granskade en kommission äntligen det som nu kom att kallas ”The Tulsa race massacre”. Kommissionen lämnade över en lång lista med rekommendationer på vad staten kunde göra för att kompensera de efterlevande av massakern, bland annat att lokalisera kvarlevorna efter offren – något som staten Oklahoma fortfarande inte har gjort. Tulsas borgmästare sedan 2016 – G. T. Bynum – har nu gått ut i media och bekräftat att 100 000 dollar ska avsättas till detta.
MÖRDERIER 