Ny seriemördarvåg väntas om 15-20 år enligt en historieprofessor. Inte för att skrämma er meeeeeeen.

Man pratar om perioden 70, 80 och 90-tal som the golden age of serial killers. Vilket kan illustreras rätt enkelt med den här bilden:

Det kryllade av dem. 82% av seriemördarna under 1900-talet var aktiv under just dessa årtionden.

Varför just då? Det finns många olika teorier. Såklart. En av de vanligaste är att ens benägenhet att seriemörda formas redan i barndomen, genom t ex ett trauma. Det sker mellan man är 5 och 14 år för att vara mer exakt. Trauman från barndomen är oerhört vanligt bland seriemördare. Frånvarande fäder, dålig anknytning till sin mor, dominanta kvinnofigurer, etc. Samtidigt är genomsnittsåldern för en seriemördares första mord 28 år. Så om man tar några steg bakåt från the golden age för att se hur barn hade det 15-20 år tidigare, när 28-åringarna under the golden age var barn, borde man kunna få en bild av vad som skapar seriemördare. Så let’s investigate!

Seriemördarna of the golden age växte upp främst på 40- och 50-talet. Därför är det rimligt att man undersöker vad som pågick då och i vilken kultur de uppfostrades. Det är främst två stora händelser som påverkar det amerikanska familjelivet (där seriemördare sedan blivit oproportionerligt vanligt): the Great Depression och andra världskriget. Fattigdom, krossade familjer, fäder som återvände traumatiserade från kriget eller aldrig kom tillbaka överhuvudtaget.

Innan 1900-talets golden age fanns en liknande period i slutet av 1800-talet då seriemord plötsligt ökade. Det vi idag kanske skulle kunna kalla Jack the Ripper-eran och tiden strax innan den. Om man ser vilken kultur Jack the Ripper-mördarna växte upp i finns det många likheter. I mitten av 1800-talet drabbades Storbritannien (och många andra länder, t ex Sverige) av svår svält och miljoner människor dog. Vilket fortsatte under 1860-talet då importvaror från USA hindrades i och med det amerikanska inbördeskriget. Opiumkrigen, imperialismens brutala människosyn och kolonialism – där personer som utfört extrema våldsakter *i statens namn* skulle återvända för ett liv i frid, fostra barn och fungera i samhället.

Den kanadensiska historieprofessorn Peter Vronsky publicerade förra året en bok vid namn Sons of Cain: A History of Serial Killers from the Stone Age to the Present. Cain är en snubbe i en biblisk berättelse alltså, i vilken han mördar sin bror Abel. Det tog fyra år att skriva den, Vronskys bok – inte bibeln, och betydligt fler för att göra research. I boken försöker Vronsky förklara hur seriemördare skapas, vilka likheter finns det med ”vanliga människor och  hur länge de har existerat. Vronsky menar alltså att seriemördare ofta kommer i vågor och ofta efter sådana stora traumatiska händelser som ska ha påverkat barndomen.

Vronsky menar att vi har en sådan våg framför oss. Runt år 2030 – 2035. Här är ett citat:

”Serial killers appear in surges, and surges are related to trauma and family breakdown”

För om det nu stämmer att stora traumatiska händelser påverkar mängden seriemördare kommer de som utvecklade sitt barndomstrauma runt 2008 ligga rätt dåligt till. Vronsky menar att finanskrisen 2008 påverkade människor på samma sätt som svälten under 1800-talet och the Great Depression under 1900-talet. Barn förlorade sitt hem, sin trygghet och familjer krossades av fattigdom. Dessutom återvände soldater från kriget mot terrorn i mellanöstern. Alla som upplever trauman som barn blir såklart inte seriemördare. Det handlar istället om traumatiska händelser som blir katalysatorer. En professor i kriminologi vid Western University, Michael Andrew Arntfield, stödjer teorin. Arntfield menar att andra faktorer som påverkar är bristen på skyddsnät och istället stora mängder ytlighet och sociala medier som redan fungerar som en drivkraft inför ett kulturskifte.

År 2030 alltså!