Mörderier 1 år idag!

Det har gått ett år sedan vi startade den här bloggen. Och vilket år, hallå!? Ida efterlyste medskribenter till en true crime-blogg, fick en kinglig redaktion tillsammans med Maria och Majja och sedan dess har vi skrivit nästan 250 inlägg.

Och dessutom har vi fått göra så roliga saker! T ex har vi varit med i P3 Morgonpasset och PP3 både en och två gånger. Och i Mord mot Mord! Därför tänkte vi sammanfatta året med att välja ut två inlägg var: ett som har engagerat särskilt mycket och ett eget favoritinlägg.

Dessutom har vi en fråga: vill ni att vi ska fortsätta skriva, eller? Har ni tyckt om oss?

Maria:

Det blogginlägg jag skrivit som engagerat flest av er var ett av dem om rättegången mot Peter Madsen.

April månad var generellt sett märklig, det hände mycket både runt Kim Wall och Golden State Killer. Jag satt och trålade igenom både svenska och danska krimjournalisters twitterfeeder i ett försök att sammanfatta rättegången mot Madsen på ett sätt som var: A: Lätt att förstå. B: Med respekt mot Kim och hennes anhöriga (vilket jag tycker är skitsvårt att avgöra om jag ens lyckades med). C: Utelämnade så mycket som möjligt av alla vidriga detaljer, utan att på något sätt minimera graden av vidrigheten i brottet som Madsen utsatt Kim Wall för. Känslan när jag refreshade Aftonbladet gång på gång den 25 april och till slut såg att Madsen dömts till livstid var en konstig blandning av lättnad, ilska och sorg.

Mitt andra val av blogginlägg är ett jag gillar extra mycket, som jag kände mig ganska smart efter att ha skrivit och som flera av er verkligen verkade gilla (vilket överraskade mig lite eftersom jag trodde att det blev för mycket av en stretch när jag blandade in konst i hela resonemanget):

När jag skrev detta var jag så JÄVLA less på hur samhället i stort (och media speciellt) verkade se på sexualbrottsoffer och hur dessa personer behandlades när de valde att anmäla det de utsatts för.

(Parentes här: ironiskt att vi för bara ett par dagar sedan fick bevittna hur Jenny Örn blev dragen inför rätta för narkotikabrott i Västerås på grund av att en man (en polis) drogat henne innan han våldtog henne.)

I blogginlägget drar jag paralleller till hur 1600-talskonstnären Artemisia Gentileschi behandlades av det italienska rättsystemet efter att vid upprepade tillfällen ha våldtagits och sexuellt utnyttjats av sin mentor Agostino Tassi. Hon bearbetade sedan sitt trauma genom att skapa fantastisk konst.

 

Majja:

Våran mesta VIP-rapporterare firar ettårsjubileum genom att ligga totaldäckad i influensa – så ni får hennes förklaringar om vilka blogginlägg hon valt vid ett senare tillfälle. MEN, hennes två val är dessa – det första med den mest on point-rubrik jag tror att vi någonsin haft i bloggen:

 

Majjas andra val är detta inlägg om att Staircase var tillbaka på Netflix med tre nyproducerade avsnitt:

Majja är ju heavily invested i uggleteorin (den som vet vet) och hon var självklart på Södra teatern när David Rudolf (Michael Petersons försvarsadvokat) och Jerry Buting (Steven Averys f.d försvaradvokat) besökte Stockholm för att diskutera det amerikanska rättsystemet. Bonustips: Majja avhandlar för övrigt uggleteorin i sin podcast Partners in True Crime – finns där alla podcasts finns!

Ida:

Mitt mål när jag började skriva här var att locka ner fler personer i kaninhålet fallet Golden State Killer. Kanske skulle jag få en vän som jag kunde älta detaljer med utan att behöva prata ångestengelska? Jag visste nämligen att mycket skulle hända i fallet i år: ny pressrelease, flera dokumentärer, etc. MEEEEN HADE INGEN ANING ATT DET SKULLE BLI SÅHÄR?!?!

Mina absolut mest engagerade är såklart Golden State/East Area Rapist/Original Night Stalker-kategorin. Kolla, ändå så gulligt och naivt:

(tänk att även den mystiska ”Joseph Newton Chandler III” aka en av de märkligaste zodiacmisstänkta fick en identitet i år också!?)

Något som det här året också har gjort: jag har förändrat mitt sätt att konsumera true crime?! Jag älskar att göra lite *gräv*. Research och forskning om fall och fenomen som berättar *något större* (men också foliehattsteorier). Därför väljer jag ut det här, ett riktigt long-read om hur brott mot barn gått från lågprioriterat till att förändra synen på mänskliga rättigheter:

Tack för i år, älsklingar!!!