Vem var kvinnan som hittades död på Oslo Plaza hotell?

Var på en fest förra helgen där en annan TC-geek nämnde att det finns ytterligare ett mystiskt norskt fall med en oidientifierad kvinna som hittats död, som jag aldrig hade hört talas om förut! Jag har skrivit om Isdalskvinnan tidigare – en person som hittades död i skogen utanför Bergen i november 1970. Det verkade som att Isdalskvinnan hade tagit en mängd åtgärder för att dölja sin identitet; hon reste under sju olika namn, hade klippt eller slipat bort alla märken på kläder, medicin och andra tillhörigheter, ägde ett flertal peruker och flera par glasögon utan styrka.

Anyways, det ”nya” fall jag fick höra om nu kallas för ”Plaza-kvinnan” – och hon hittades död på ett hotellrum i centrala Oslo lördag den 3:e juni 1995.

Den norska dagstidningen Verdens Gang har under ett par års tid arbetat med att följa upp det kalla fallet och har lyckats engagera både lokal polis i Oslo samt Interpol för att fastställa kvinnans identitet. I oktober 2016 valde polisen att öppna den okända kvinnans grav för att försöka hämta ut DNA-material. För den som är intresserad så kan jag starkt rekommendera att ta en titt på den här sidan, där VG samlat en 30 minuter lång minidokumentär de producerat, en tidslinje, samt en imponerande navigerbar bild över rummet där kvinnan bodde – där man kan klicka på olika bevisföremål för att se närbilder och för att läsa mer om dem.

Bakgrund: En lördagskväll i juni går receptionschef Evy Tudem Gjertsen på sitt skift på Oslo Plaza hotell och upptäcker något konstigt. Hon kan se att anställda i receptionen vid två tillfällen skickat meddelanden via TV:n på hotellrum 2805 om att personen som checkat in på rummet tre dagar tidigare bes om att komma till receptionen för att betala sin utestående skuld. Varje gång har personen som checkat in på rummet klickat OK på meddelandet, men har struntat i att komma ned och betala. Klockan 19:36 skickar Tude Gjertsem ytterligare ett meddelande till rummet om att gästen ska komma ned till receptionen och betala. Meddelandet kvitteras med ”ok” via TV:ns fjärrkontroll bara få minuter senare. När Tudem Gjertsen hör efter med housekeeping så bekräftar personalen där att det har hängt en ”stör ej”-skylt på dörren de senaste två dagarna, så ingen anställd har varit inne i rummet sedan dagen efter att personen i fråga checkade in. Evy Tudem Gjertsen anar oråd när hon hör detta och kontaktar hotellets vakt för att be om en kontroll av rummet. När vakten kommer upp till 28:e våning klockan 19:50 hör han pistolskott som verkar komma från rum 2805 och tar hissen ned igen för att larma polis. Rummet står då obevakat i 15 minuter. När polisen anländer till hotellet, 50 minuter efter att vakten ringt dem (WTF is up med den responstiden vid en skottlossning mitt inne i centrala Oslo btw??), så hittar de en kvinna liggande död i sängen i rum 2805. Rummet är låst med säkerhetslås från insidan och rummets båda nyckelkort ligger där inne. Enligt hotellets personal går det inte att låsa dörren med säkerhetslås om man inte befinner sig i rummet.

Här kommer de obehagliga detaljerna: Kvinnan är skjuten i huvudet, med ett skotthål mitt i pannan. Hon håller i pistolen som avlossat skottet. Kvinnan är fullt påklädd (inklusive skor) och ligger på rygg i sängen, med båda fötterna på golvet. Det finns ytterligare ett kulhål i kudden bredvid kvinnans huvud – polisen har antagit att hålet är ett resultat av att personen som skjutit har ”testat” pistolen med kudden som ljuddämpare.

Polisens omedelbara slutsats: Suicid. Det står till och med i tidningarna redan dagen därpå. Case closed. Man tillbringade dock cirka ett år med att försöka ta reda på vem kvinnan var, innan man till slut begravde henne i en omärkt grav på Vestre gravlund i Oslo sommaren 1996. Det blodprov man tagit av kvinnan destruerades samma år (whyyyyy???). Sängen och sängkläderna som kvinnan hittades i destruerades bara två veckor efter att hon dog (whyyyyy???).

Här kommer de underliga detaljerna: Precis som Isdalskvinnan så hade Plaza-kvinnan checkat in på hotellet under falskt namn. Hon uppgav på inchecknings-slipen att hon hette Jennifer Fergate (hotellet har stavat det Fairgate, men enligt hennes signatur stavade hon det inte så). Som man kan se så förde hon även upp en andra person på rummet: Lois. Denna person råder det en del oenigheter om. En anställd i receptionen menar att kvinnan var ensam när hon checkade in, en annan menar att hon var i sällskap med en man. Varken Jennifer eller Lois Fergate är identiteter som existerar. Kvinnan pratade tyska när hon checkade in.

Varken gatuadress, hemstad eller telefonnummer hänger ihop med varandra, men alla delarna finns på riktigt oberoende av varandra. Det finns tex alltså ett registrerat telefonnummer som ser ut så som kvinnan uppgav, men inte registrerat på henne, eller på den orten. Adressen finns, men inte i staden som uppgivits. Postnumret finns, men inte kopplat till varken adressen eller staden. Den mesta informationen kan dock knytas till området runt staden Liege i Belgien.

Det fanns inget pass eller andra identitetshandlingar i kvinnans hotellrum. Det fanns inte heller några personliga ägodelar i form av handväska, nycklar eller toalettsaker. En parfymflaska fanns i rummet, men det var en herrparfym. Kvinnan var sminkad, men det fanns inget smink i rummet. Det verkar också saknas kläder i rummet – man hittade till exempel inga andra byxor, kjolar eller trosor annat än de underkläder och den kjol som kvinnan hade på sig när hon hittades. På de kläder som återfanns i rummet så hade alla märkelappar bortsett från en klippts bort. Den enda märkelappen som fanns satt i en grå damblazer från det tyska klädmärket Rene Lezard. De enda skorna som fanns i rummet var de som kvinnan hade på sig och även där var märket borttaget. En av de hotellanställda som hade varit inne och städat kvinnans rum menar att ett par skor måste saknas, eftersom hon lade märke till ett annat par som stod på golvet innanför dörren när hon städade. Hon tyckte att de var fina och tittade inuti dem i ett försök att lägga märket på minnet, då hon gärna ville köpa ett likadant par själv. Den hotellanställde påpekar också i en intervju med VG att det måste ha funnits två par skor i rummet – hon är helt säker på att det stod ett par där när hon städade och eftersom inte kvinnan befann sig i rummet då betyder det ju i så fall att hon hade gått ut utan skor på fötterna. Så här såg badrummet ut när polisen kom dit, det fanns inte ens en tandborste där.

Kvinnan hade tre personliga ägodelar på sig när hon dog: ett kraftigt dykarur, en slät guldring som satt på höger långfinger och ett örhänge i guld som satt i vänster örsnibb. Klockan undersöktes noggrant av polisen 1995 utan resultat, men varken ringen eller örhänget har följts upp förrän efter att fallet öppnades igen 2016. Ringen är graverad med märket ”333000”. Märket anger promilleandelen guld i ringen, i det här fallet 8 karat. I de flesta länder uppges andelen guld i karat, men i Tyskland anges det i promille.

Det är registrerat att en person i rummet använde hotelltelefonen för att ringa två telefonnummer i Belgien, men inget av numren existerade.

Det fanns två väskor i rummet; en turkos tygväska där det låg ett par strumpbyxor och tre BH’s, samt en portfölj som var helt tom undantaget 25 stk skarp 9 mm ammunition till pistolen. Den turkosa väskan kommer från en tysk producent. VG har även lyckats spåra portföljens metall-logo till den tyska väskproducenten Braun Büffel.

Kvinnan höll som sagt i pistolen när polisen hittade henne. Hon höll dock pistolen i ett märkligt grepp; med tummen på avtryckaren och resten av fingrarna runt skaftet, istället för tvärtom. Det fanns inga fingeravtryck alls på vapnet. Det fanns inga krut- eller blodrester på kvinnans händer, något som enligt rättsläkare och vapenexperter är omöjligt om det var hon som avlossade skottet. Jag lägger inte ut bilder här, men man kan se bilder på hennes händer i VG-länken ovan. Där kan man se att pistolen är blodig, men att hennes händer är helt rena. Serienumret på pistolen var helt bortslipat. Polisen har, efter att de åter öppnade fallet, undersökt pistolen med nya metoder men har fortfarande inte kunnat få fram mer än delar av ett serienummer.

Det fanns ett ex av dagstidningen USA Today liggandes i en påse på skrivbordet i kvinnans rum. Tidningen delades ut till alla hotellgäster som bokade deras businessrum, men påsen var märkt med ett annat rumsnummer än det rum som kvinnan bodde i. Det verkar som om det här spåret aldrig följdes upp av polisen 1995 och i dag finns det inget register över vem det var som bodde i det rummet då. Det fanns ett fingeravtryck på påsen som inte tillhörde kvinnan – detta fingeravtryck har polisen nu skickat till Interpol.

Kvällen innan hon dog beställde kvinnan en tallrik korv och potatissallad, som roomservice kom upp med till hennes rum. Ett par saker med detta är märkligt; dels dricksade kvinnan 50 kronor i kontanter när hon fick maten, vilket är en ovanligt stor summa – samt ett bevis på att hon faktiskt hade betalningsmedel i rummet. Det andra som är konstigt är att när man obducerade kvinnan så visade maginnehållet att maten måste ha ätits kort tid innan hon dog – alltså nästan ett dygn efter att hon beställt den. På bilden nedan syns även flaskan med herrparfym som fanns i rummet.

Tack vare loggen som registrerar varje gång någon använder ett nyckelkort för att öppna hotellrumsdörren har man kunnat etablera en tidslinje över hur kvinnan kom och gick under de tre dagar hon bodde på hotellet. Hon checkade som sagt in på hotellet på onsdagen den 31:e maj. På torsdagen registrerar dörrloggen att hon använt sitt nyckelkort vid halv nio på morgonen – man spekulerar att hon antagligen kommit tillbaka till rummet efter att ha ätit frukost. Vid lunchtid städas rummet och då är inte kvinnan där. Hennes nyckelkort används inte för att öppna dörren igen förrän på fredag morgon vid niotiden. Med andra ord har hon inte varit på sitt hotellrum under minimum 20 timmar och maximalt 24 timmar. Strax efter att hon kommit tillbaka till rummet på fredag morgon ser en av de anställda bland städpersonalen att hon hänger ut en ”stör ej”-skylt på sin dörr. Skylten hänger sedan kvar i nästan två dygn, tills polisen hittar henne död i rummet på lördag kväll.

Vad som har hänt sedan VG började granska fallet: Kvinnans grav har som sagt öppnats och man lyckades faktiskt bärga en ganska stor del av kroppen trots att hon begravts för mer än 20 år sedan i en träkista. Norska kriminalpolisen klarade av att få fram en fullständig DNA-profil av kvinnan, men har inte kunnat hitta någon efterlyst person baserat på det. Flera av hennes tänder skickades sedan till Karolinska institutet och där har man kunnat fastslå att kvinnan var 24 år gammal. Det finns en felmarginal på plus/minus 1,1 år med tekniken som Karolinska har använt, men man kan nu utgå från att kvinnan antagligen föddes 1971. Undersökningarna av kroppen som gjordes 1995 fastslog att hon varit 30 år, plus/minus fem år, medan hon själv hade uppgett till Oslo Plaza hotell att hon var 21 år – så detta kan anses som ett ganska stort genombrott i utredningen. Genom isotopanalyser har man också kunnat ta fram tre geografiska kartor över var kvinnan bott i barndomen och tonåren. Speciellt Tyskland framstår som troligt.

Det verkar som om polisen tagit fel på pistolens härkomst och ålder under utredningen på 90-talet. Tidigare har man trott att pistolen var relativt ny, men VG har intervjuat flera vapenexperter som menar att vapnet består av flera olika delar, antagligen har använts inom det militära i europa och att det är upp mot 20 år äldre än vad polisen hittills har antagit.

VG har även tagit fram en datamanipulerad bild som visar hur kvinnan såg ut. Den är dock baserad på obduktionsbilderna av henne, så jag vill inte lägga upp bilden i bloggen. Ni kan klicka här för att se den.

Den som har någon information om vem kvinnan kan vara uppmanas ta kontakt med Oslo politidistrikt på telefon: +47 22 66 90 50. VG har även en tjänst som gör att man kan skicka krypterade tips, om man vill vara anonym.