Jag läste en recension av Extremely Wicked, Shockingly Evil, and Vile från premiären på Sundance. Vanity Fair skriver om hur filmen avslutas med en lista med namnen på Bundys kända offer. Hur det mest bara känns som ett tafatt försök att fokusera på personerna som verkligen räknas i historien. Men de förblir ansiktslösa personer i periferin. Listan med deras namn blir snarare en bekräftelse på det, hur lite deras liv betyder i jämförelse med en våldsam man. Några bokstäver i en eftertext.
I januari är det inte bara prick 30 år sedan Ted Bundy avrättades, utan också 40 år sedan massakern i kvinnoföreningen Chi Omegas hus. Därför tänkte jag dela Billy Jensens, journalisten som bland annat färdigställde I’ll be gone in the dark, twittertråd där han skriver om var och en av dem.
MÖRDERIER 