Vem stjäl bebisar? Och varför?

Jag läste en artikel om det för några veckor sedan och igår blev det tyvärr way too aktuellt. Det är ett väldigt ovanligt brott, men med stora psykologiska effekter.

Så medan Flashback och Aftonbladets kommentarsfält diskuterar huruvida mamman var oansvarig och borde stå för kostnaden för sökarbetet själv (ursäkta, men vilka töntar) eller om gärningspersonen är en romsk person pga ”alla vet” att romska personer vill ha svenska barn istället för sina egna – kan vi istället rely on science and experts. Kommer ni ihåg för några år sedan när barn omhändertogs av polis i Europa? För att de hade blont hår och blå ögon och därför måste ha blivit kidnappade av de romska personerna som presenterade sig som deras föräldrar? Det hade de inte. Blivit kidnappade alltså. : – ) : – ) : – )

Så vem stjäl bebisar egentligen?

Kvinnor. Den gemensamma nämnaren är kvinnor. Ofta i *fertil ålder* och i ett förhållande, men brottet är lika vanligt oavsett etnicitet, socioekonomisk bakgrund, etc. Gärningspersonen är sällan känd av polis sedan tidigare.

Hur vanligt är det? Och vad händer med bebisarna?

Mellan år 1965 och december 2018 har det försvunnit 325 bebisar i USA. I den här sammanställningen räknas bebis som ett barn mellan 0 och 1 år och det gäller endast bebisar som har blivit kidnappad av en person som inte är familj. Idag saknas fortfarande 16 av de 325 bebisarna. Det är ändå en rätt bra ratio på att hitta igen bebisarna alltså. Och de är sällan skadade då de nästan alltid tas av personer som vill uppfostra bebisen som sin egen. För det är oftast motivet: ett brinnande begär av att ha en bebis. Inte helt oväntat.

Berätta mer! Motivet? 

Vad som däremot är aningen mer oväntat än att någon som stjäl en bebis vill ha en bebis: Det är inte personer som är ofrivilligt barnlösa, som inte kan få barn pga t ex sjukdom, missfall eller förlorat ett barn på annat sätt som är beredda att ta någon annans. Det är en myt. De vill ju bara ha sin egen bebis, inte någon annans. Det menar Alice Lovell som är psykolog vid South Bank University i London med expertis om effekterna av missfall. En annan som håller med: John Rabun som har den fantastiska titeln exekutiv vicepresident och operativ chefsofficer (det ser prick ut som min och Marias byline-titlar längst ner vid varje inlägg som vi skrivit) på National Center for Missing & Exploited Children. Det är inte ovanligt att den som stjäl en bebis kan bli gravid, har fått barn tidigare och använder sin kunskap för att kunna ”fejka en ny graviditet”. Rabun uppskattar att så är fallet i 85% av kidnappningarna.

Så vad är grejen? Jo. De som stjäl bebisar vill producera en bebis NUUU. På beställning. De har ofta tidspress på sig. Det handlar om oftast om personer som har gått igenom ett uppbrott eller annan förlust. En person som tänker att en bebis kan ”få honom tillbaka” eller ”stanna kvar”.

När man ljuger om att man är gravid kommer lögnen avslöjas. Eftersom en graviditet inte varar 4-ever. Om man inte:
1. ”får” missfall, men då lämnar hen ändå kanske
2. skaffar fram en bebis på ett annat sätt

Sedan tänker man att man kan fortsätta leva i den lögnen. Det handlar alltså om manipulativa personer med ganska naiv och begränsad emotionell utveckling.

Hur går det till?

47% av bebisarna tas direkt från sjukhuset av en person som låtsas vara sjukhuspersonal. De bor ofta i närområdet och har besökt mottagningen flera gånger tidigare för att få en bild om hur verksamheten fungerar och hur man kan fly. De kan även bli vän med personer som jobbar på BB och förlossningsavdelning.

Även om kidnappningen är planerad är det ofta en slump vem som blir drabbad. Det handlar om tillfälligheter. Och om att bebisen är någorlunda lik förövaren eller hennes partner.

Plot twist: det finns en ännu större bov

För bara ett halvår sedan, den 28 juni 2018, inleddes en rättegång mot en gynekolog som stulit spädbarn från dess biologiska föräldrar och gett bort barnet till en annan kvinna. Det hände 1969 i Spanien och är det första fallet som går upp i rätten sedan ”stulna bebisar-krisen” uppdagades under 2000-talet. Totalt tror man att det handlar om tiotusentals barn och det kan handla om fall så sent som under 1987.

Att stjäla spädbarn sattes i system av Franco-regimen mellan 1939 och 1975. Syftet var att hindra de vänsterinriktade republikanerna från att sprida vidare sin politiska övertygelse, genom att omhänderta deras barn och adoptera bort dem till Francotrogna nationalister. Det var till och med lagligt att göra så, beroende på hur man bedömer situationen. 1940 började en lag gälla som tillät staten att omhänderta barn om deras ”moraliska utveckling” bedömdes vara hotad. Eh.

I den första rättegången är målsägande Inéz Madrigal. Hon är ett av de stulna spädbarnen och är idag 49 år. I domstolen har hon beskrivit hur känslomässigt förödande det var när hon insåg att hon blivit tagen från sin biologiska mamma.

Vi spolar fram två månader: augusti 2018. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd lämnar en rapport om att chilenska myndigheter utreder 371 fall där barn stulits från sina föräldrar och adopterats bort. Till Sverige. Det är omkring 17 procent av de 2 177 adoptioner som har genomförts mellan länderna.

Vem hade kunnat tro att rika och mäktiga personer skulle göra något ont? : – ) : – ) : – ) : – )