Januari, vilken härlig månad ändå. Beckmörkt, iskallt, maximalt antal dagar i en månad och mitt busskort tog slut utan att jag märkte det. Det enda vettiga som går att göra just nu är faktiskt att bingea dokumentärer och poddar.
Så med det sagt.
The Teacher’s Pet. Har ni lyssnat på den än? I början av december rapporterades det om att 27 miljoner människor hade lyssnat på podden – så häng med vettja!
Väldigt snabb bakgrund: den australiensiske journalisten Hedley Thomas har följt upp Lynette Dawsons försvinnande i 1982. Lynette var en ung tvåbarnsmamma som var gift med en sån där kille som var drömmig i high school – Chris Dawson. De fick två döttrar och byggde ett stort hus åt sin familj i Bayview utanför Sydney. Men, Chris var så klart ett jävla svin som ”inledde ett förhållande” (jag sätter detta inom citattecken eftersom han var i 30-årsåldern och hans ”flickvän” bara var 16 år gammal) med en av sina elever (han var gympalärare). Han och Lynette anlitar den 16-åriga flickan som barnvakt, utan att Lynette är medveten om vad som pågår. Så småningom flyttar flickan in hos dem, eftersom hon har problem hemma med sin mammas alkoholiserade pojkvän. När Lynette väl får upp ögonen för vad som händer under hennes eget tak så går det inte lång tid innan hon försvinner spårlöst. Två dagar efter att hon försvunnit flyttar Chris ”flickvän” in i det gifta parets sovrum och övertar rollen som mamma åt Lynettes två små döttrar. Chris anmäler inte Lynette försvunnen förrän efter sex veckor och då hävdar han att hon ringt honom och sagt att hon har gått med i en religiös kult och inte tänker återvända hem.
JAHA. Och då tänker man ju att polisen och familjen och vännerna ba ”Hallå där, detta verkar jävligt shady!” – men nejdå. Ingen gjorde något. Polisen tog ett litet snack med Chris (som de för övrigt avgudade eftersom han och hans tvillingbrorsa varit framgångsrika rugbyspelare och idrottsmän begår aldrig brott FYI) och sen bestämde de sig för att han antagligen talade sanning. Sen gifte Chris sig med tonåringen han hade groomat och flyttade från Sydney med henne och sina barn.
Jag har lyssnat på de tio första avsnitten av totalt 16 och här är mina tio tankar hittills:
- Chris Dawson är Creepy McCreep. Nej, jag vet – han är inte dömd (ännu) för något. Men ÄVEN OM det skulle visa sig att han inte är skyldig till mord, så är han ändå en man som tog jobb som lärare för att kunna ragga på minderåriga flickor.
- Lynette och Chris två döttrar. ❤ Inte nog med att deras mamma försvann pga deras pappa antagligen mördade henne, men de fick också höra av honom att hon hade lämnat dem pga att hon inte älskade dem längre. Sen blev de uppfostrade av en ung flicka som inte klarade av att älska dem som sina egna barn. Fan vilken rutten start på livet, det är heartbreaking.
- Varför låter alla med australiensisk accent som om de kommer direkt från 80-talet? Beror det kanske på att mina i stort sett enda Australien-referenser är att jag brukade kolla på repriser av Neighbours efter skolan på tidigt 90-tal?
- ”Peeuuuul” = Pool. Detta är ett ord som förekommer frekvent i The Teacher’s Pet och jag mimar med varje gång de säger det. Det har blivit närmast tvångsmässigt. ”Soft soil” kommer på andra plats btw.
- Polisen var uppenbarligen inkompetent över HELA jordklotet på 80-talet (ja, jag hårddrar nu, men kom igen).
- What is up med de åklagare och advokater som Hedley Thomas intervjuat i egenskap av experter?? Jag är van vid att man i skandinaviska och amerikanska fall har experter som uttalar sig ganska konservativt, använder fackspråk och säger saker som ”på generella grundlag kan man säga att detta är ett ovanligt befarande, men mer än så kan jag inte uttala mig om då jag inte är väl insatt i detta fall”. I Teacher’s Pet så är det jurister som bara ”he was screwing a 16-year old” och som bara ”bullshit this and bullshit that” och som kritiserar andra jurister och polisers arbete HARDCORE. Alltså, de lägger verkligen inga fingrar emellan – vilket jag tycker är väldigt uppfriskande!
- ”This is Margot’s evidence, it’s not her voice” gånger en miljon. Jag fick lite spader på alla voice actors som skulle läsa upp olika personers vittnesmål och till slut hade jag svårt att hålla isär vem som faktiskt var en actual person som Hedley Thomas pratade med och vem som var skådespelare.
- ”There wasn’t anything I could do” – känns också som ett statement som yttras av i stort sett alla anhöriga, vänner och inblandade parter vid något tillfälle. Folk hade varit vittne till våld mot Lynette, folk visste att upp mot 20 (!!!!!) manliga lärare på tre lokala skolor groomade och förgrep sig på kvinnliga gymnasiestudenter, folk grävde upp en cardigan med stickhål i, folk begärde inte ut kvitton eller telefonlistor som kunde ha bevisat att Chris ljög, folk såg Lynette med stora blåmärken, etc etc in i evigheten – men ”there wasn’t anything I could do”. Alltså, jag fattar att detta var på 80-talet (things were different back then”) och att man inte ville lägga sig i andras business, men KOM IGEN FOLK!!
- Varför blir 50% av personerna i denna podcast intervjuade medan de verkar köra bil? Det bekräftar mitt intryck av Australien som massivt stort och att alla som inte bor i centrala Sydney bor i en sån där by som i TV-serien Doktorn kan komma. Mao – det är alltid jättelångt att köra överallt. Mvh / Har tydligen många fördomar om Australien
- Jag har läst att Chris Dawson är arresterad och ska åtalas för mord – men har inte kommit dit i podcasten ännu. Ser så himla mycket fram emot sista avsnittet då man får alla de detaljerna.
Förhoppningsvis får Lynettes anhöriga, speciellt hennes döttrar, se rättvisa skipas för henne.
MÖRDERIER 