Allas vår Making a Murderer-favorit, Kathleen Zellner, upprepade ju som ett mantra genom hela serien att hon var fel försvarsadvokat att anlita om man är skyldig till brottet man åtalats för. ”Because I will find out who did it”.
Detta får en att tänka att hon aldrig representerat en klient som faktiskt HAR begått brottet hen åtalats för – men så är alltså inte fallet. Klienten som enligt Kathleen Zellner själv fick henne att bestämma sig för att aldrig mer representera en skyldig person var seriemördaren Larry Eyler, aka ”The Highway Murderer”.
Larry Eyler dömdes till döden för mordet på 15-årige Daniel Bridges i 1984. Daniel bodde i närheten av Eylers och kände till honom sedan tidigare. På väg hem till några släktingar erbjöds han skjuts av Eyler, men kidnappades och mördades av honom istället.
Larry Eyler försökte på flera olika sätt förhandla sig till ett lägre straff, bland annat angav han den person som han menade var hans medbrottsling och vittnade om de fyra mord denne person ska ha varit medskyldig till. Personen i fråga frikändes senare i en rättegång för alla fyra morden. Larry skrev senare en lista över de 17 personer han själv hade mördat och sa att han endast tänkte dela den med utredarna om hans straff gjordes om till livstids fängelse. Detta skedde aldrig och därmed tillkännagjordes listan av Kathleen Zellner först efter att Larry Eyler dött av komplikationer orsakat av AIDS år 1994.
Kathleen Zellner berättade själv om den händelsen i Making a Murderer 2 – om hur konfidentialiteten mellan klient och advokat gjorde att hon inte kunde avslöja något om Eylers tidigare brott förrän vid hans död.
Det är svårt att hitta pålitlig fakta på nätet om Larry Eyler och morden han begick och jag misstänker att jag vet varför. Eyler var gay, likaså flera av hans offer och polisen verkade närmast vägra koppla ihop morden eller vilja hjälpa HBTQ-personer. På ett true crime-nätforum där läsarna själva kan bidra med information skriver flera personer att Larry Eyler faktiskt greps flera gånger under sent 70-tal och tidigt 80-tal, när han var som mest aktiv, men utan att det fick någon påföljd. 1978 ska han ha attackerat en ung pojke med kniv, men åtalet lades ned efter att Larry Eylers dåvarande advokat ska ha betalat offret pengar, varvid denne drog tillbaka sin anmälan. En annan pojke hamnade på sjukhus efter att Eyler hade drogat ned honom, förgripit sig på honom och dumpat honom i en skog. Föräldrarna ville inte anmäla brottet. I slutet av 1983 trodde polisen att de hade tillräckliga bevis mot Larry Eylers för att åtal skulle kunna väckas. Av en ren slump hade en polis dykt upp när Eyler hade stämt möte med en annan man för köp av sex. När polismannen sökte igenom Eylers bil, som var felparkerad, hittade han kirurgisk tejp, klädlina och en jaktkniv med blod på. När man undersökte kniven och Eylers stövlar hittade man blodspår från en man som mördats kort tid innan. Men, på grund av att detta bevis beslagtagits på felaktigt grundlag, så släpptes Eyler ur häktet ett halvår senare.
Larry Eylers nästa offer blev Daniel Bridges, en pojke som alltså bara hann fylla 15 år.
Det är så jävla sjukt detta med HBTQ-delen av detta, att polisen var så motsträvig och gjorde så många fel i utredningen beroende på vilka personer som brottsoffer och förövaren var. Knappast förvånande dock tyvärr – vi har ju skrivit om flera fall där sådant hänt tidigare – Ida har bland annat skrivit ett inlägg om hur homofobi fick The Doodler att gå fri. Gaymiljön i midwest-området, där Larry Eyler begick mord, fick sätta upp sin egen hotline där man kunde lämna tips eftersom polisen inte gjorde det. Genom hotlinen kunde de själva profilera gärningsmannen som en person som inte klarade av att bli sexuellt avvisad och vid sådana tillfällen visade extrem ilska – något som senare visade sig stämma in väldigt väl på Larry Eyler. Bra jobbat gaymiljön i midwest. Underkänt för polisen och rättsystemet i alla kategorier. Homofobi – not helping people since forever.
När Kathleen Zellner lämnade ut listan med namn på personer som Larry Eyler hade erkänt att han mördat så nämnde hon att inte samtliga av hans offer var homosexuella. En av de mördade männens mamma sa till reportrarna vid presskonferensen efteråt att hon blev väldigt lättad över att höra det. Så sjukt jävla deppigt att det ens var en concern.
MÖRDERIER 