P3 dokumentär om Örebromannen är helt överjävligt att lyssna på och tyvärr obehagligt dagsaktuellt

Börjar detta inlägg med att varna er som triggas av att läsa saker som handlar om sexuellt våld.

Jag lyssnade på P3 dokumentärs avsnitt om Niklas Eliasson (eller Eriksson som han numera heter), aka Örebromannen, i dag. Fy fan. Avsnittet finns här.

En snabb sammanfattning för er som inte hört talas om Örebromannen innan: Niklas Eliasson åtalades för 15 överfall som han begick i Örebro mellan år 2005-2010. Han har i polisförhör själv berättat om hur han började stalka kvinnor redan i tidig tonår – att han fick en kick av att han kunde betrakta och följa efter någon som inte visste att han var där.

Jävligt obehagligt.

Han var arton år när han begick sitt första våldtäktsförsök i Hagaparken i Örebro. När polisen fick upp ögonen för att flera av Eliassons attacker hade begåtts av samma gärningsman gick de ut och varnade kvinnor i Örebro för att vistas ute ensamma när det var mörkt. Totalt dömdes Niklas Eliasson för två fall av grov våldtäkt, sex fall av försök till våldtäkt, ett fall av försök till rån, två fall av misshandel, ett fall av olaga hot, två fall av sexuellt ofredande och ett fall av ringa vapenbrott. Men ja, 15 kvinnor attackerades vid 15 olika tillfällen, då han mitt i natten cyklat efter dem när de var på väg hem – från jobbet, krogen eller en kväll hos en kompis. Jag läste i en facebooktråd tidigare i dag där en Örebro-bo berättade att hon brukade cykla till sitt tidiga arbetsskift i panik, med nycklarna i ena handen och överfallslarmet i den andra. När jag skrev till henne berättade hon att det var hennes arbetsgivare som hade delat ut överfallsalarmen till de som jobbade inom vården.

Niklas Eliasson satte skräck i kvinnorna i en hel stad under flera års tid.

Jag rekommenderar helt klart avsnittet för alla som tål att lyssna på ganska grafiska beskrivelser av sexuellt våld. Har en massa tankar kring allt, här är ett gäng:

1. I P3 dokumentärs avsnitt så hör man flera kvinnor som berättar sina egna historier om när de attackerades av Niklas Eliasson. Det är helt galet starka berättelser – jag var tvungen att pausa flera gånger för det går liksom inte riktigt att ta in vad de varit med om. ”Lovisa” berättar om hur hon utsattes för så allvarligt våld av Eliasson att en bit av hennes tand slogs ut, hur han matade på med slag i ansiktet på henne medan hon var bunden med bundtband. När hon berättat färdigt om allt det vidriga han gjorde mot henne så kommer det en speakerröst som konstaterar att övergreppet mot ”Lovisa” pågick i en och en halv timme. En och en halv timme av smärta och dödsångest. Det måste ha känts som flera år. Mitt hjärta går sönder när jag tänker på det.
2. Niklas Eliasson blir villkorligt frigiven på torsdag. Mannen som kallats för Sveriges värsta serievåldtäktsman har nu suttit åtta av sina 12 år i fängelse och kommer därmed, helt enligt reglerna, att släppas på fri fot.
3. ”Men han har ju avtjänat sitt straff?”. Ja, det stämmer. Jag är inte en av dem som tycker att långa fängelsestraff är en generellt bra grej, men när det gäller män som Niklas Eliasson blir jag seriöst skiträdd över att någon som han finns ute på gatorna igen. I en artikel på SVT säger Jonas Lennestål, som är psykolog och expert på sexuellt våld: ”Har man begått den typen av brott så kommer man räknas som en högriskare. Det är först efter tio år utan nya brott som man kan skrivas av.”
4. Man räknar med att en av tio som har begått sexualbrott kommer upprepa det. För serievåldtäktsmän är sannolikheten en av tre.
5. Kriminalvården gjorde en riskprofil på Niklas Eliasson när han började avtjäna sitt fängelsestraff. Det bedömdes då finnas en hög risk för att han åter skulle begå sexuellt våld, på grund av ”brottslighets art och omfattning, våldets frekvens, Niklas Eliassons alkoholmissbruk och sexuella avvikelse samt personlighet i övrigt”.
6. Eliassons beteende under 2005-2010 eskalerade med grövre och grövre våld. Polisen var säkra på att det skulle sluta med att han skulle mörda någon.
7. Polisarbetet som gjordes för att till slut kunna gripa Eliasson är fascinerande – bland annat tog man fram gärningsmannens geografiska profil, alltså vilket område man trodde att han bodde i, sen sammanställde man en lista på fler än 2000 män i passande ålder som bodde i det området och började systematiskt DNA-testa dem. Under arbetets gång var det mellanchefer inom polisen som tyckte att arbetet krävde för mycket resurser och ville avsluta, men dåvarande länspolismästaren stod fast vid att man skulle fortsätta. I efterhand kan man konstatera att det som triggade Eliasson till att begå de attacker som till slut fick honom gripen (han begick två våldtäktsförsök och en våldtäkt under samma dygn), var att han hade fått ett brev med inkallning till topsning hos polisen. Utredarna har konstaterat att man inte hanterade inkallningarna till topsning på rätt sätt – då det borde ha varit en ledtråd för dem att Eliasson ringde för att avboka sin tid för topsning. I dag finns det ett system för att kunna fånga upp personer som verkar vilja undvika DNA-test, så att man ska kunna undvika en liknande situation där utredningsarbetet aktivt triggar en gärningsman till att begå fler grova brott.
8. Helt plötsligt dök namnet Peter Springare upp i dokumentären – som en av förhörsledarna som intervjuas. Var tvungen att googlepausa och jodå, det är samma person som facebook-gruppen ”Stå upp för Peter Springare” (senare ”Stå upp för Sverige”) startades för att stötta, efter att Springare skrivit en rasistisk facebookstatus som gjort att han blev avstängd från jobbet. Känns som att detta är en separat historia dock?