Vill börja inlägget med att skriva att jag inte på något sätt har tolkningsföreträde i denna fråga. All kritik, input och kommentarer från personer som har det är hjärtligt välkomna! Tyckte dock att det var en viktig grej att skriva om eftersom detta är ett sådant fall som kan användas till att svartmåla människor som redan lever i förtryck.
Jag antar att de flesta av er true crime-fänz inte har missat detta:
Personligen är jag inte så insatt i mordet på Vatchareeya Bangsuan, men jag vet att flera av våra läsare är det. Rättegångspodden har producerat tre avsnitt om fallet som går att lyssna på här (bläddra ned till säsong 1, avsnitt 8).
Vatchareeya var 20 år när hon försvann i Boden den fjärde maj 2013. Hennes mamma beskriver henne i en intervju med Norrländskan som en varm och omtänksam person, som ville bli rymdingenjör. Dagen när hon försvann hade Vatchareeya skrivit på facebook att hon skulle träna och sen plugga hos en kompis – men efter klockan tre på eftermiddagen var det ingen som hörde mer från henne. Det visade sig vara kompisen som hon skulle plugga hos och som Vatchareeya också dejtat en kort period, som låg bakom hennes försvinnande. Vatchareeya Bangsuan hittades styckmördad i ett hus i skogen utanför Boden i slutet av maj samma år. I efterföljande rättegång dömdes personen som dödade henne till fjorton års fängelse för mord. Detta ändrades sedan i hovrätten till tio års fängelse för dråp.
I samband med att TV3 för en vecka sedan gjorde reklam för sin dokumentär ”I huvudet på en mördare” släpptes nyheten om att personen som mördat Vatchareeya nu går igenom en könskorrigering. I och med detta kan det bli aktuellt att hon flyttar från ett fängelse för manliga interner till ett med kvinnliga.
OK, så vad tycker vi om detta? En som har väldigt starka åsikter om det är Expressens krönikör Kajsa Ekis Ekman:
Ekis Ekmans resonemang bygger på en uppfattning om att det finns dömda gärningsmän som använder sig av en transidentitet för att kunna flyttas till kvinnofängelsen, där de sedan kan begå fler övergrepp mot kvinnor.
Problemet med detta är ju att något som hänt på individnivå (Kim Marie Johanssons brott och det fall i England som Ekis Ekman nämner i sin krönika) blir till ett vapen som går att använda på strukturell nivå mot transpersoner. Transkvinnor blir enligt denna logik helt plötsligt ett fysiskt hot mot cis-kvinnor. Jag gjorde misstaget att googla ”feminism anti trans” och det öppnade upp en helt ny värld av ugly. Det finns nämligen en radikal-feministisk falang som menar att man genom inkludering av transkvinnor trampar på och minimerar cis-kvinnor och deras erfarenheter – att transkvinnor egentligen stjäl plats och trygghet från cis-kvinnor, faktiskt på cis-kvinnors bekostnad.
Man kan tycka vad man vill om Kim Marie Johansson, men det borde absolut inte blandas ihop med transpersoners rättighet att leva som sig själva och att respekteras för dem de är. Det man ifrågasätter när man ifrågasätter de som medvetet felkönar Kim Marie Johansson är inte allvarligheten i brottet hon har begått eller hur vidrigt det var. Johansson är en dömd brottsling som har begått mord på en kvinna som aldrig kommer att få realisera sina drömmar eller leva sitt liv.
MEN.
När man skriver krönikor, facebook-kommentarer eller flashbacktrådar där man medvetet felkönar så går inte det bara ut över Kim Marie Johansson, det går ut över personer som har felkönats genom hela sina liv. Det blir ytterligare en påminnelse om att det finns cis-personer som faktiskt aktivt kämpar för att exkludera transpersoner ur alla möjliga vardagliga situationer och sammanhang.
MÖRDERIER 