Jack the Ripper profileras av världens främsta profilerare. Såhär låter det:

Yo! Jag tyckte det här var rätt intressant: vad händer om man mash-up världens kanske främste seriemördare med världens kanske främste mordutredare?

Först: vilka är det då?

Jo. Den ökände Jack the Ripper samt the father of FBI profiling (obs vet ej om det är legit att kalla honom det, men är lite salongs på nivån *lajka för många bilder på ungar och djur på insty*) John Douglas. Alltså agenten som Holden Ford i Mindhunter, Rossi och Gideon i Criminal Minds, etc baseras på. Personen som skapade FBI’s Criminal Profiling Program.

John Douglas gjorde en profil på Jack the Ripper år 1988, vilket är exakt hundra år efter Whitechapel terroriserades. Vilket känns liiiiiite spektakulärt nu när jag tänker på det? Men låt gå!

Uppdraget kom dessutom från Cosgrove Meurer productions, ett produktionsbolag för teve. Utöver det kommer en sista party poopning: 1888 användes såklart inte samma undersökningsmetoder när det kommer till dokumentation av rapporter och foton, medicinsk undersökning, teknisk undersökning, etc. Det fattar ju alla. Men braskis u guys! Dessutom är profilering som vetenskap rätt hårt synad nu när vi lever i the future.

OAVSETT: Här kommer den!

Victimology

• Han riktade in sig på högriskoffer. Alltså personer som har hög sannolik att drabbas av ett våldsbrott. Samtliga mordoffer försörjde sig genom prostitution och var påverkade av alkohol vid tidpunkten för mordet. Vid den här tiden var prostitution inte alls särskilt organiserat vilket bidrog till att människor kunde försvinna utan att saknas ännu lättare.
• Offren var ungefär dubbelt så gamla som dagens (obs 1988) prostituerade och påminde inte heller om varandra förutom när det kommer till åldersspannet. De ansågs inte heller som ”attraktiva”
• Kvinnorna blev måltavlor för att de var lättillgängliga. Jack the Ripper behövde inte ens ta första kontakten med offret, de kom till honom. Det kommer analyseras ytterligare i kategorin om gärningsmannens karaktärsdrag.

 

Medicinsk undersökning

• Inga sexuella övergrepp
• Alla attackerades hastigt
• Gärningsmannen lyckades hålla kontrollen under inledande *blitz styled* attack. Alltså en snabb och våldsam attack.
• Gärningsmannen tog organ från några av offren: njure, vagina (…hur?), näsa vilket tyder på viss anatomisk kunskap
• Ingen fysisk tortyr innan döden, all stympning skedde efter
• Möjlig dödsorsak manuell strypning
• Ett offer blev av med sin ring
• Det sista offret blev mördat inomhus och blev utsatt för grövst stympning, vilket tyder på att han ägnade lång tid på den brottsplatsen
• Alla mord skedde på tidiga morgontimmarna

Analys av brott och brottsplats

Förutom när det kommer till det sista fallet mördades alla offer hastigt utomhus. Alla brottsplatser finns inom ett avstånd på 402 meter och morden skedde på en fredag, lördag eller söndag på tidiga morgontimmarna.

Efter det första mordet förflyttade sig Jack the Ripper ungefär 400 meter genom stan. När man sedan lägger ihop brottsplatserna 1, 2, 3, 4 och 5 bildas en triangulering. Det är vanligt vid serievåldsbrott och symboliserar våldsmannens näst främsta bekvämlighetszon. Det sker när gärningsmannen känner att polisen närmar sig och känner sig tvungen att flytta runt för att *skaka av sig* men ändå inte operates i ett okänt område. Den allra främsta bekvämlighetszonen är där det första mordet skedde. I det här fallet Whitechapel Station. Därför borde det finnas fler våldsbrott i det här området som antingen inte har blivit anmälda eller avskrivits som ett dåd av någon annan, men som Jack the Ripper ligger bakom.

Ett modus operandi är inte *skrivet i sten* utan utvecklas i takt med att gärningsmannen får erfarenheter att förbättra sitt utförande för att nå sitt mål: vilket alltså tyvärr är mord. Däremot finns det delar av utförandet som snarare kan liknas vid en ritual och måste göras. Ritualdelen är när man agerar ut sin fantasi. När det kommer till Jack the Ripper är modus operandit delen när han väljer ut och kontaktar offer och hans inledande attack och det som kommer senare är ritualen. Ritualen kan bli allt viktigare och ta större del av morden i framtiden, som i den sista attacken då han ägnade lång tid på att stympa kroppen. Dock bör mord där ritualdelen inte eskalerar inte heller avskrivas, särskilt när de sker utomhus då faktorer som tid begränsar och han inte har tid att leva ut sina fantasier.

Analys av gärningsmannens kommunikation

Här kommer reds anmärkning: Signaturen Jack the Ripper skickade flera brev och kommunicerade med media, polis och andra *framstående invånare*. Det handlar om en flodvåg av brev, där de allra flesta är falska. Tre stycken står ut i mängden, nämligen följande:

Dear Boss-brevet. Det som är intressant med det här brevet är att det först ansågs som ett skämt, men när brevskrivarens hot om att nästa offer skulle få sina öron avhuggna verkade stämma blev det rätt intressant. Brevet har flera grammatiska fel och stavfel. Det som kanske är mest uppseendeväckande är att det här brevet är första gången signaturen Jack the Ripper används.

(när man sedan gav ut brevet som skickades till både media och polis till allmänheten i hopp om att någon skulle känna igen skrivstilen följde hundratals falska brev)

Saucy Jack Postcard skrivs på samma sätt som Dear Boss och nämner dubbelincidenten när två kvinnor mördas samma natt av Jack the Ripper. Vilket man i efterhand debatterat livligt om brevet verkligen kom med ”nya” uppgifter eller om allt redan delgivits i media. Vissa tror att en journalist har skrivit de två första breven ”på skoj”. Man kan också diskutera om anledningen till att ett av offren saknade ena örat (vilket stämde med Dear Boss) gjordes oavsiktligt när hon blev stympad av andra primära skäl.

From Hell. JAA, det allra främsta. Hallå, de enda spåren av originalet finns på Scotland Yards hemliga polismuseum då stora delar av utredningen förstördes i andra världskriget. Brevet kom i alla fall i en liten låda tillsammans med en halv njure från en kvinna. Vilket stämmer överens med Cathrine Eddowes skador. Det här brevet sticker ut från de två första: handstilen är unik, avsändaren verkar inte ha samma *litterära erfarenhet* som de tidigare breven och det är inte heller signerat.

Det kom till Mr Lusk som var ordförande för ett medborgargard. Där trodde man först att det var läkarstudenter som skojade, men efter medicinsk undersökning kunde man fastställa att njuren kom från en kvinna i 45-års åldern med Britghts sjukdom som drabbar personer som dricker mycket alkohol. Eddowes var 46 när hon mördades och var känd för att dricka mycket. Just sayin.

From Hell
Mr Lusk,
Sor
I send you half the Kidne I took from one women prasarved it for you tother piece I fried and ate it was very nise. I may send you the bloody knif that took it out if you only wate a whil longer
signed
Catch me when you can Mishter Lusk

Sjukt skurkig handstil dock?? Jag tycker alltid det blir lite komiskt när man tänker på att en helt vanlig person har suttit och tränat på att skriva elakt. Jag tror det var i Hanapees otroliga podcast i ett avsnitt föööör kanske 1 år sedan (antagligen runt bokmässan) när hon (HP) tyckte det var komiskt att NMR har lärt sig spela instrument för att ha i sin nasseparad. Ni är ju bara töntar allihopa!!!!!

Det här är egentligen skitsamma för John Douglas sa följande om breven:

Att en gärningsman kommunicerar är ovanligt, men i det här fallet kände han till att fallet skulle bli omskrivet nationellt såväl som internationellt. Det är dock inte gärningsmannens drivkraft och det handlar inte om en person som försöker utmana polismakten. Däremot kan breven användas tekniskt för att spåra en gärningsman.

Gärningsmannens egenskaper och karaktär

Även om sexuella övergrepp inte sker i samband med morden räknas de som lustmord då våldet riktas mot genitalierna. Då män är överrepresenterade i lustmord är gärningsmannen mest troligt en man. Han är antagligen vit då lustmord ofta är intraracial.

Vanligtvis vid lustmord är gärningsmannen i åldern 25-30 år, men då dessa mord visar high degree of psychopathology i form av att hålla sig lugn tills rätt location har hittats och förmåga att kunan fly är det troligare att han är i åldern 28 till 36 år. Men uteslut ingen pga ålder.

Gärningsmannen smälter in, däremot är inte kläderna han bär under morden hans vanliga kläder. Han vill visa de prostituerade att han har pengar så han slipper vara den som tar första kontakten.

Okej sen kommer det vanliga om att han blev uppfostrad av en dominerande mamma och en passiv eller frånvarande pappa som har gett grunden till ett kvinnohat. Mamma drack mycket + enjoyed the company of many men : – ) : – ) : – ) Gärningsmannen misslyckades därför med att etablera sunda förebilder och vände sig inåt sig själv. Han visade kontroll genom att tortera små djur och starta bränder.

När han blev äldre växte fantasin om att dominera och stympa kvinnor. Spår av det bör finnas i skrift och teckningar från tonårstiden.

Han ska ha sökt anställningar där han kan jobba självständigt och leva ut sina morbida fantasier. Till exempel som slaktare, på ett bårhus eller sjukhus. Han jobbar måndag till fredag och bär alltid kniv ifall han skulle bli attackerad – alltid redo.

Hans paranoida sida kommer från en fysisk defekt: han kan vara kortare och mindre än andra, ha talfel, ärr, etc.

Gärningsmannen är troligtvis inte gift. Om han har varit det är det troligen med en äldre kvinna och under en kortare tid. Hans främsta umgänge med kvinnor sker genom prostituerade vilket innebär att han troligtvis led av en sexuellt överförbar infektion. Infektionen gjorde hans hat mot kvinnor ännu större.

Han uppfattas som tyst, blyg och tillbakadragen men ordningsam och arbetsam. När han druckit alkohol vid någon av de lokala pubarna blir han mer avslappnad. Han bor eller jobbar i Whitechapel, antagligen i närheten av den första mordplatsen. Norterbart är att ett kvarter bort ligger London Hospital.

Gärningsmannen kan ha intervjuats tidigare under utredningen vid flera tillfällen men avskrivits då han verkar för ”normal” och inte udda och obehaglig.

Före och efter morden

Innan han mördar hänger han i en lokal pub och dricker alkohol, vilket minskar hans hämningar. Under morgontimmarna ses han vandra fram och tillbaka över Whitechapel. Han väljer inte en särskild typ av offer, utan snarare tidpunkt och plats spelar roll. Många andra kvinnor kan ha kontaktats av Jack the Ripper samma kväll, men han har avlägsnat sig då han inte känt sig tillräckligt ”säker”.

Han försökte ta sig in i utredningen och kan ha försökt uppträda som ett vittne.

När han inte hittat ett mordoffer cirkulerar han kring platser som är kopplade till hans tidigare mord, till exempel brotts- och begravningsplatser för att återuppleva sina brott.

Det är inte troligt att han begått självmord, utan snarare slutat för att polisen kommit för nära att identifiera honom eller blev dömd för ett annat slags brott och fängslad.

Metoder för utredning och åtal

Jack the Ripper förhörs med fördel under småtimmarna då han känner mig som mest avslappnad och det är troligare att han erkänner sina gärningar. Han känner sig mer bekväm med att skriva om sina handlingar än att prata med dem. Om han konfronteras kommer han reagera upprört. Han tror att hans handlingar kan rättfärdigas, att han har tagit hand om ”skräp”.