Vem var Isdalskvinnan egentligen – en hemlig agent, en svindlare eller en person som trodde att hon var förföljd??

När Karen och Georgia från My Favorite Murder var i Oslo i början av maj så pratade Georgia om ett fall som är SUPERMYSTISKT och som jag tänkte att vi kunde ta en lite närmare titt på – nämligen Isdalskvinnan! Detta är ett norskt cold case från 1970, där en oidentifierad kvinna hittades död i skogen utanför Bergen. Än i dag är det ingen som vet vem hon var eller vad motivet bakom hennes död kan ha varit.

Lite bakgrund först: Det var den 29 november 1970 som en pappa och hans två döttrar som var ”ute på tur” som man säger här i Norge, i skogen utanför Bergen hittade kvinnans kropp i ett tätbevuxet område med stora stenar. Isdalen ligger i anknytning till Bergen stad, åt samma håll som den kända utsiktspunkten Ulriken. Själva platsen där kroppen hittades ligger lite avsides till och inte intill någon stig, men inte mer än typ femton minuters promenad från närmaste bilväg.

Här kommer de obehagliga detaljerna: Kvinnans kropp var svårt bränd. Hon var påklädd och hennes ägodelar låg spridda runt henne. Det framstod inte som ett rånmord, då hennes klocka, örhängen och ring låg i närheten av kroppen (hon hade dem dock inte på sig, vilket ju är märkligt). Det verkade som att hon hade tagit med sig en picnick ut i skogen, man hittade rester av mat, kaka och en flaska med likör i närheten av henne. Vid obduktionen så visade det sig att det fanns små mängder av alkohol i hennes blod, men även stora mängder av sovmedicinen Fenemal. Hon hade 12 tabletter Fenemal i magen – vilket tyder på att hon svalt tabletter i flera omgångar. I obduktionsprotokollet finns det inga uppgifter om att hennes kropp bar spår av skador som kan ha uppkommit i och med att hon försökt försvara sig vid en attack, annat än ett blåmärke på halsen (det kan dock vara så att ytterligare skador inte upptäckts eller dokumenterats pga brännskadorna kroppen hade).

Här kommer de MYSTISKA delarna: Det började när man granskade kvinnans kläder och ägodelarna som fanns på platsen – alla märkeslappar i kläderna hade klippts bort och alla eventuella ledtrådar på hennes övriga ägodelar var antingen bortslipade eller bortklippta. Även på de två plastflaskor som innehållit den bensin som antas ha använts för att bränna kvinnan var märkena bortslipade. Det fanns något som kan ha varit ett pass, men det var så bränt att det inte gick att hämta någon information ur det. Det fanns ingen som anmält en kvinna som saknad, så polisen har ingenting att ta utgångspunkt i under arbetet med att identifiera henne.

Det första genombrottet i undersökningen kommer tre dagar efter att kvinnans kropp hittats, då man hittar två övergivna resväskor i bagageförvaringen på Bergens centralstation. Efter att ha lyckats matcha ett fingeravtryck på ett par solglasögon i resväskan med offrets fingeravtryck kan man med säkerhet konstatera att det är den okända kvinnans bagage.

Så vad innehåller resväskorna? Jo: damkläder så klart – med alla märkelappar bortklippta, samt flera peruker, flera par glasögon utan styrka, kam och borste med producentens märke bortslipat, 500 tyska mark som var insydda i fodret på den ena resväskan och en receptbelagd kräm (som hämtats ut på ett lokalt apotek i Bergen) där all relevant information slipats bort.

DUHN DUHN DUHN!

De enda två sakerna i väskorna som faktiskt ska leda polisens utredning vidare är en plastpåse från en skobutik i Stavanger, samt en anteckningsbok som bara innehåller en sida med text:

I skobutiken i Stavanger minns ägarens son klart och tydligt den kvinnliga kund som besökt dem tre veckor tidigare och som pratade engelska med stark brytning. Han kunde berätta att hon köpte ett par blå gummistövlar – samma gummistövlar som man hittade rester av vid kvinnan i Isdalen. Nu tar polisen fram en fantomteckning av kvinnan och börjar knacka dörr på samtliga hotell i Stavanger och Bergen.

På hotell St:Svithun i Stavanger får de napp, en receptionist och en person ur städpersonalen identifierar kvinnan som den belgiska Finella Lorck. ”YES”, tänker polisen, ”nu har vi löst detta!” Men nope to the nope. I Bergen finns det nämligen inga hotell som haft en gäst som heter Finella Lorck. Med andra ord verkar hon ha försvunnit på vägen från Stavanger till Bergen? Det polisen gör då är att skicka ut en begäran till hotell över hela Norge, där man ber dem om att skicka över registreringsinfo för alla ensamma, kvinnliga gäster som de haft det sista året. Eftersom det är 1970 så är det inte supervanligt att kvinnor reser ensamma, så urvalet blir inte så enormt som man hade kunnat tänka sig att det hade blivit i dag. Det som är extra smart är att det är gästerna själva som fyller i registreringsinfon, så polisen kan jämföra handstilen med sidan ur anteckningsboken som de hittat. Och de får napp igen…

Det visar sig att kvinnan har rest runt i Norge under flera veckors tid, under sju olika namn (ett till namn tillkommer senare för resor utanför Norge)! Eftersom man som turist måste visa pass när man checkar in på hotell i Norge så betyder detta alltså att hon haft en hel rad med falska pass, som polisen inte hittat. SAY WHAAAAAAAAAATTTT?!?!?!?!

När norsk polis kollar upp kvinnans alla alias med myndigheter i de länder hon upgett som hemland på diverse olika hotellformulär så visar det sig så klart att samtliga identiteter och pass är falska.

Här kommer en lista över hela hennes resemönster, som jag skamlöst kopierat från Wikipedia:

20. mars: Reser från Genève till Oslo.
21. mars – 24. mars: Bor på Hotel Viking i Oslo under namnet Genevieve Lancier.
24. mars: Flyger från Oslo till Stavanger, och tar båten till Bergen. Hon övernattar på Hotell Bristol under namnet Claudia Tielt.
25. mars – 1. april: Bor på Hotell Scandia i Bergen, fortfarande under namnet Claudia Tielt.
1. april: Reser från Bergen till Stavanger och videre til Kristiansand, Hirtshals, Hamburg och Basel. Detta är de sista spåren efter kvinnan i Norge, innan hon kommer tillbaka till Oslo sex månader senare.
3. oktober: Reser från Stockholm till Oslo och sen vidare till Oppdal. Hon övernattar på Oppdal Turisthotell tillsammans med en italiensk fotograf. De äter även middag på Hotel Alexandra i Loen. (Den här fotografen lokaliserades och förhördes – han hade träffat henne när han gav henne skjuts, men han avskrevs snabbt från utredningen)
22. oktober: Övernattar på Hotell Altona i Paris.
23. oktober – 29. oktober: Bor på Hotell de Calais i Paris.
29. oktober – 30. oktober: Åker från Paris till Stavanger och sen vidare till Bergen.
30. oktober – 5. november: Tar in på Hotell Neptun i Bergen under namnet Alexia Zerner-Merches. Hon träffar en främmande man på hotellet, som vittnen sett henne med men som inte kunnat identifieras.
6. november: Reser till Trondheim.
6. november – 8. november: Bor på Hotell Bristol i Trondheim under namnet Vera Jarle.
9. november: Åker från Trondheim till Oslo och sen vidare till Stavanger.
9. november – 18. november: Bor på Hotell St. Svitun i Stavanger under namnet Finella Lorch.
18. november: Reser med båten Vingtor till Bergen.
18. november: Bor på Hotell Rosenkrantz under namnet Elisabeth Leenhower.
19. november – 23. november: Bor på Hotell Hordaheimen, fortfarande under namnet Elisabeth Leenhower.
23. november: Lämnar Hordaheimen och reser till centralstationen där hon lämnar sina resväskor i en förvaringsbox.
29. november kl 13: Kvinnen hittas död i Isdalen.

Tack vare hotellformulären så kunde man knäcka koderna i kvinnans anteckningsbok ganska omgående. Exempelvis: 20M 23MO = 20-23 mars Oslo

OK, så nu har man all den här informationen och massor av vittnen i form av hotellanställda runt omkring i Norge, så då skulle man ju kunna tro att man närmade sig målet med att identifiera henne? Nope to the nope igen. Via vittnena får man visserligen veta att kvinnan pratar flamländska, tyska och franska i tillägg till engelska, men i övrigt får de inte ut information som kan användas i någon större grad.

Enda ledtråden polisen har kvar nu är kvinnans tänder, som har flertalet lagningar i guld. En tandläkare bekräftar att lagningarna antagligen gjorts i Syd- eller mellaneuropa, men längre än så kommer man inte med det spåret heller.

Vid jultider 1970 så tappar utredningen tempo helt och hållet. Det är i det här läget som norska krimjournalister menar att polisen aktivt börjar lägga locket på – att de faktiskt döljer någonting. Bergens polismästare Asbjørn Bryhn gör ett uttalande om att kvinnan verkar ha haft förföljelsesmani och att hon till slut begått självmord, genom att ta tabletter och sedan tända eld på sig själv.

Här är mina känslor angående det:

Efter jul sker i stort sett ingen aktivitet i utredningen och den 5 februari 1971 begravs kvinnan i Bergen, i en grav som saknar gravsten. Hon bregravs i en förseglad zinkkista, så att den inte ska brytas ned av elementen.

Olika teorier om vem kvinnan kan ha varit:

Hemlig agent. Antingen KGB-agent eller israelisk agent (PLO eller avhoppare från Mossad), som sedan avrättades av en av sina egna. Hela polisutredningen lades ned efter bara en månad, trots att fallet var minst sagt intressant – detta ska ha bekräftat teorin om att man medvetet lade locket på. Kvinnans dödsfall skedde i en tidsera när ryska agenter var ute och samlade in information i andra länder (hello alla fans av the Americans!), så det är ju naturligt att folk gjorde den kopplingen. Detta är den teori som flest personer, däribland krimjournalister som följt fallet under många år, fortfarande tror på. En spännande detalj är att polisen fick tips om att en KGB-chef hade landat i Trondheim bara tio minuter efter att kvinnan landat, för att sedan resa tillbaka till Ryssland igen bara några timmar senare.
En svindlare. Polismästaren Asbjørn Bryhn lanserade i 1976 teorin om att kvinnan var en del av en checksvindlarliga. 1972 hade nämligen två män från Sydamerika blivit arresterade för checksvindel i Bergen och hade då använt sig av falska identiteter. Den här teorin har typ blivit utskrattad och ses mest som ännu ett bevis på att Bryhn & Co försökte dölja vad som egentligen hade hänt.
Försmådd kvinna som stalkade ett ex. Ja, detta var en teori som fanns, because there is nothing like a woman scorned – am I right?!? (Insert eye roll här)
Kvinnan var manisk, trodde att hon var förföljd och begick sedan självmord. Ja, detta var ju polisens officiella förklaring. Låter jättelogiskt att en person som lider av psykisk ohälsa skaffar sig en mängd olika pass och identiteter och reser Europa runt (vilket även är jättebilligt) innan hon tar självmord på ett väldigt märkligt sätt, på en väldigt märkligt vald plats. Om en person som hade de ekonomiska resurserna faktiskt gjorde det, så tänker man att det borde finnas i alla fall EN anhörig som saknat eller efterlyst henne? (Ja, jag är cynisk)

Bonusinfo: År 2002 togs Isdalskvinnan-fallet upp i programmet ”Fornemmelse for mord” (alltså ett program där medium ska kommunicera med döda) och enligt den klarsynta Grete Sandvoll så blev Isdalskvinnan mördad av en man hon kände, genom att tvingas dricka alkhol med krossade tabletter i. Enligt Sandvoll bar han sedan kvinnan till platsen där hon hittades och tände eld på henne. Ja, man kan säga vad man vill om detta, men det som kom fram i programmet som VERKLIGEN var intressant var att en representant från polisen äntligen bekräftade det som många norska journalister länge menat (men som polisen i Bergen ivrigt förnekat) – att Politiets Sikkerhetstjeneste (PST) varit inblandade i utredningen. Varför det är så intressant? Jo, för att PST är norska motsvarigheten till Säpo – de arbetar med att tillvarata rikets säkerhet. Med andra ord – mer vatten på hemlig agent-kvarnen.

2016 började NRK (norska SVT) med en granskning av fallet, där arbetet med att ta fram en full DNA-profil av Isdalskvinnan inleddes. NRK producerade nio korta avsnitt (5-10 minuter långa) som ligger samlade här, tillsammans med BBC-samproduktionen i podcastform; ”Death in the Ice Valley”. Tips för er som vill veta mer!

De gick även ut med den här uppdaterade fantombilden av kvinnan, samt en efterlysning av information: