The Zodiac Killer – del 4. ”This is the Zodiac speaking”

Detta är en del av serien om The Zodiac Killer, som härjade i området runt San Francisco i slutet av 60-talet. Del 1 (en översikt och fantombilderna) finns här och del 2 (om de första tre morden och mordförsöket) hittar ni här. Del 3, som handlar om de första breven och chiffren, finns här.

Den fjärde augusti 1969 får The San Francisco Examiner ett brev som inleds med orden: ”This is the Zodiac speaking”. The Zodiac Killer har nu ett namn, som han har gett sig själv, och han är irriterad över att Vallejo Police Chief Jack E. Stiltz ifrågasatt att det verkligen är brevskrivaren som begått morden (och mordförsöket) på fyra personer. Detta brev innehåller ännu mer detaljerad information om morden och han beskriver även ett vittne (som än i dag är oidentifierat – om den här personen fanns/finns så har han aldrig tagit kontakt med polisen) som ska ha sett honom ringa telefonsamtalet till larmtelefonen där han tog på sig skulden för attackerna på Lake Herman Road och i Blue Rock Springs Park.

 

Efter detta brev blir det tyst i drygt två månader, sedan äger ett nytt mord och mordförsök rum.

MORDET PÅ CECELIA ANN SHEPARD OCH MORDFÖRSÖKET PÅ BRYAN CALVIN HARTNELL

När Zodiac slår till igen är det med ett MO som skiljer sig väldigt mycket från hans tidigare attacker. Den här gången byter han mordvapen från pistol till kniv, han attackerar på en plats långt bort från sin egen och offrens bil, attacken sker i dagsljus, han har klätt ut sig och han binder offren innan han attackerar dem. Det enda som återstår av tidigare MO är egentligen bara att han valt ut ännu ett ungt, vitt par par som offer och att han tar på sig ansvar för handlingen efteråt.

Cecelia Shepard (22) och Bryan Hartnell (20) hade gjort en utflykt till Lake Berryessa den 27 september 1969. De hade picnic på en filt nede vid sjön när Cecelia såg en man på ganska långt avstånd som gjorde henne obekväm då han verkade betrakta dem och successivt närma sig dem. Vid ett tillfälle försvann han bakom ett träd och när han klev fram igen hade han tagit på sig en huva och en slags ”hakklapp” med Zodiac-symbolen på. Jag har ju nämnt tecknaren/illustratören/författaren Robert Graysmith tidigare, här kommer hans ganska terrifying teckning av hur mördaren såg ut, baserat på Bryans vittnesmål.

 

När Zodiac närmar sig paret, med dragen pistol,  säger han till dem att han rymt från ett fängelse genom att mörda en vakt och att han behöver deras bil, då den han har kört är ”hot” (efterlyst). Bryan Hartnell verkar inte riktigt ta honom på allvar, eller tänker att han kan resonera med honom och börjar ställa frågor. Zodiac svarar genom att ta fram en lång vit plastlina och beordrar Cecelia att binda Bryan med benen och armarna bakom kroppen. Efter att Cecelia gjort detta binder han även henne, sen knivsticker han både Bryan och Cecelia i ryggen upprepade gånger. Bryan berättar senare att han medvetet försökte spela död, vilket verkar ha fungerat då mördaren till slut går därifrån.

Sen börjar en desperat kamp mot klockan. Man beräknar att attacken ägde rum ca klockan 18:30. Både Bryan och Cecelia har livshotande skador, men lyckas få loss plastlinorna de bundits med. Bryan försöker ta sig tillbaka upp mot vägen medan han skriker på hjälp och ett vittne i en båt ute på sjön hör honom och kör iväg för att larma. Tio över sju ankommer en Park Ranger platsen, samtidigt som en annan Park Ranger larmar ambulans och polis (man kan ju undra varför polisen och ambulansen inte larmades först, men det verkar som att vittnet först sökte upp en park ranger-station). Poliserna Ray Land från St Helena och David Collins från Napa skickas ut till platsen och ankommer båda två cirka femton minuter före ambulansen, klockan 19:40. De assisterar den Park Ranger som finns på plats med att ta hand om Bryan och Cecelia. Här är Cecelia fortfarande vid medvetande och innan ambulansen kommer hinner hon beskriva mannen som knivhögg henne och Bryan för David Collins. Enligt Collins beskrev hon honom som vit, av medellängd, med brunt hår som hängde ned i pannan och med mörka solglasögon.

Paret ankom inte sjukhuset förrän vid 21:00, alltså två och en halv timme efter attacken. Cecelia dog av sina skador två dagar senare.

Efter att ambulansen hämtat Bryan och Cecelia började David Collins undersöka platsen, medan Ray Land samlade in vittnesmål. Collins hittade en serie fotspår, som visade sig komma från ett par militärkängor, som ledde ned till platsen där paret befunnit sig och sen tillbaka igen – fram till parets bil. På bildörren hade mördaren skrivit texten Vallejo 12-20-68, 7-4-69, Sept 27-69 -6:30 by knife. Med andra ord: datumen för attackerna på Betty Lou Jensen, David Arthur Faraday, Darlene Ferrin, Michael Mageau, Cecelia Shepard och Bryan Hartnell. I de sistnämnas fall även med klockslag och mordvapen.

 

Och som om det inte räckte med att lämna sin signatur på parets bil så körde även Zodiac till en telefonkiosk i närheten och ringde klockan 19:40 (alltså samtidigt som ambulansen ankommer mordplatsen) till Napa Police Department för att informera om att han låg bakom (det han antog var) ett dubbelmord. Under det korta samtalet delade han även information om vilket bilmärke parets bil var. Man lyckades spåra varifrån samtalet kom och en polis skickades ut till platsen omedelbart. Han lyckades säkra ett handavtryck, men det har aldrig matchats till någon person. Robert Graysmith har även gjort en illustration/karta över händelseförloppet:

Bryan Hartnell förhörs senare på sjukhuset, men hans vittnesmål ifrågasätts då han tydligen var starkt påverkad av smärtstillande vid tillfället. Han beskriver gärningsmannen som 20-30 år gammal, 105-110 kg, ca 1,75 lång, brunhårig med hårlockar som syntes genom ögonhålen på huvan, svarta eller mörkblå slacks med vitt rep eller tvättlina som stack upp ur fickan och en kniv i ett hölster i bältet och med ett unikt sätt att prata, släpigt – nästan som en accent.

En sak som polisen och pressen (faktiskt) lyckades med, var att undanhålla en del av texten som stod skriven på bildörren från allmänheten, nämligen ”by knife”. Exempel här från en tidningsnotis i Tuscaloosa:

Detta skedde medvetet, så att man skulle kunna använda den informationen i fall mördaren tog kontakt igen. Det skulle dock visa sig senare att Zodiac i sin kommunikation med The San Francisco Chronicle aldrig skulle komma att referera tillbaka till attacken vid Lake Berryessa.