The Doodler – hur homofobi har fått seriemördare att gå fri.

First, låt oss prata om The Castro: San Franciscos Castrokvarter är ett av de allra första gaykvarteren i USA. Fortfarande idag är The Castro en symbol inom HBTQ-rörelsen i hela världen. Kvarteret blev gayvänligt under slutet av 60-talet och var fashionabelt, festligt och ett rum för gemenskap och samtidigt en viktigt plattform för HBTQ-rättigheter och aktivism.

Tyvärr gällde inte det resten av världen, inte ens i en av de öppnaste städerna i världen. Det blir kanske särskilt tydligt när en seriemördare går lös i området mellan år 1974 och 75. Anledningen till att han kommer undan stavas homofobi, tabu och stigma.

Foto: Wikimedia Commons

Seriemördaren kallas The Doodler för att hans raggningsknep på gaybarerna i Castro är att måla av sina offer på en cocktailservett innan de tillsammans går för att ha sex på ett ödsligare ställe. Allt gott kunde man tro. Det är det inte. The Doodler hugger våldsamt ihjäl 14 personer (14 är bundna till hans MO) (varav endast 5 är namngivna). De höggs flera gånger över hela kroppen. I magen, halsen och i ryggen. Om och om igen.

Dave Toschi på SFPD beskriver mordet på ett av offren, Claus Christmann, som ”one of the most vicious stabbings he has ever seen.”

(Yes THAT Dave Toschi) (alltså han som utredde Zodiac och gillar animal crackers)

De andra namngivna offren är Gerald Cavanaugh, Joseph Jae Stevens, Frederick Capin och Harald Gullberg.

17 homosexuella mäns liv på två år kostar det (alla tillskrivs inte The Doodler alltså) innan nyhetsmedia skriver sin första artikel om morden och att en eventuell seriemördare som härjar i Castro. Det är först då varningen kommer. Dagen efter publiceras en polisskiss på seriemördaren:

Mördaren beskrivs vara mellan 19 och 22 år, med upper middle class education (han berättade för en person att han studerar commercial art), är tyst och lugn.

Polisen hade en stark misstänkt som varken dömdes eller åtalades. Ingen av de tre vittnen som överlevt vågade gå upp i rätten. Det skulle riskera deras liv, relation med familjen och jobb om de kom ut som homosexuell.

Harvey Milk (som fyra månader senare kommer bli vald som den första öppet homosexuella till San Francisco Board of Supervisors med 30% av rösterna) uttalar sig såhär:

“I can understand their position. I respect the pressure society has put on them,”