Några andra graphic novel fans här? Jag vet inte om det är pga alla somrar ute på västkusten då jag som elvaåring hängde i min pappas kusins garderob och läste tiotusen gamla nummer av Modesty Blaise som han hade sparat i en gigantisk hög, men jag ÄLSKAR verkligen serier och graphic novels! Jag läser mycket generellt sett, helst skönlitteratur, men varje gång jag köper en serietidning eller en grafisk roman så får jag samma känsla som när jag fick tio kronor för att köpa lösgodis på lördagar (yes, I am THAT old att jag kunde köpa en hel påse godis för tio spänn…).
Anyways. My Friend Dahmer av Derf Backderf (låter som en pseudonym, men författaren heter John Backderf och kallas för Derf) kombinerar två grejer jag gillar; tecknande historier och biografier av människor som gjort fruktansvärda saker. Det som är fantastiskt med den här romanen är att den fokuserar på just det som intresserar mig: hur och varför blev Dahmer seriemördaren Dahmer?
Backderf var klasskompis med Jeffrey Dahmer under i stort sett hela skoltiden fram till college och även om de aldrig var nära vänner så var Dahmer en del av hans ”gäng” under ett par år i high school, om än lite i utkanten. Författaren har skapat och gett ut flera versioner av My Friend Dahmer, den första var på bara åtta sidor. När Dahmer mördades i fängelset 1994 skrev Backderf färdigt den första publicerade versionen, som en reaktion av hur överraskad och upprörd han blev efter att ha fått besked om Dahmers död. Den första publicerade versionen var på 24 sidor (nedkortad från 100 sidor eftersom Backderf inte hade råd med tryck av fler) och kom ut 2002, då den blev en kultklassiker som blev omtalad og prisad av flera recensenter. Backderf själv var dock inte nöjd och flera år senare började han göra omfattande research och intervjuer med andra personer som funnits i Dahmers närhet under uppväxten. Han studerade FBI:s intervjuer med Dahmer och medias rapportering om morden. År 2011 blev han färdig med den 224 sidor långa versionen som finns att köpa i dag.
Backderf är väldigt tydlig med att han inte sympatiserar på något sätt med det Dahmer gjort eller tycker synd om honom för att han fängslades, men det verkar nästan som om den här boken har varit nödvändig för honom för att han själv på något sätt ska kunna förstå att pojken han kände som tonåring faktiskt är samma person som mördade 17 män och pojkar mellan 1978-1991. När han ser tillbaka märker man tydligt hur han frågar sig själv hur han inte kunde se vart det skulle sluta.
Om du har sett tv-serien Freaks and Geeks, som utspelar sig på ett high school under 70-talet, så förstår du vilken sorts ton boken har. Skoldanserna, skolaktiviteterna, hierarkierna i korridorerna och det konstanta sökandet efter sätt att underhålla sig själva på som tonåringar – allt finns med här. My Friend Dahmer skildrar exakt hur skilda världar Jeffrey Dahmer och Derf Backderf levde i, trots att de gick på samma high school; Backderf kollade på baseball på tv med sin familj och hängde med sina bästa kompisar på den lokala pizzerian. Dahmer flydde ut i skogen för att komma undan sina föräldrars konstanta bråk och där dissekerade han smådjur och slog ursinnigt på träd med pinnar. Så småningom började han självmedicinera med alkohol som han gömde runt skolan, för att dämpa de tvångstankar och fruktansvärda bilder han hade i huvudet. Det som är chockerande är att man genom en jämnårig pojkes ögon väldigt tydligt ser vilket alarmerande beteende Dahmer hade redan som tonåring utan att en ENDA vuxen, inklusive hans egna föräldrar reagerade och försökte hjälpa honom. Dahmer användes i skolan som en slags maskot av Backderf och hans vänner – de startade den inofficiella klubben The Dahmer Fan Club som i stort sett gick ut på att uppmuntra Dahmer till att göra olika stunts och pranks som de kunde skratta åt. I senare intervjuer med Dahmer verkar det som att han såg tillbaka på den tiden som de enda någorlunda ljuspunkterna han hade.
Jag rekommenderar helt klart My Friend Dahmer! Det är absolut inte en bok som tar ett uppgör med de vansinniga brott Dahmer begick, snarare är det en väldigt obehaglig historia om en tonårspojke som går genom livet helt utan att bli sedd.
Juste! Den har ju blivit film också! Har inte sett den, men trailer kan du se här:
MÖRDERIER 